Att sätta ord på det som inte syns

Magnus Lindholm 12.03.2023

Det är i första hand med ögat jag tar in världen, och det är med ord jag förklarar vad jag ser. Mycket av mitt prat rör sig kring det uppenbara, det handfasta, det hudnära. Till exempel: små högar av böcker och dagens disk, blommande orkidéer och en ständigt törstig luftfuktare, barnbarnens teckningar på väggen vid arbetsbordet, sambons trettiosju prydnadselefanter längs fönsterbrädena, rastande hundar och hussar på berget framför och terrassens ständigt hungriga småfåglar. Trots näthinnans operationsärr och hundratals laserplomber är min blick nästan klar och min vy nästan världsvid. Jag ska verkligen inte klaga.

Annat är det med mitt skrivande. Då sitter jag stel och stirrig mitt bland dimbankar som snabbt drar in över tankekusten. Tecken och töcken trasslar gladeligen till hjärnkontoret och mina förmenta insikter söker förgäves efter utsikter i den provisoriska satsbyggnaden. Det är ett ordbygge som varje gång startar från scratch och aldrig har ett självklart slutresultat i sikte, allra minst ett löfte om en premierad målgång. Dagligen frågar skriftställaren sig: Har min mening verkligen något liv?

Idag söndagen den 12 mars firar vi Internationella syntolkningsdagen och jag inser nästan plötsligt att det ju är det som författare sysslar med: beskriver osynliga världar för läsaren. Syntolkarens uppgift är att ”låna sina ögon” åt den synskadade, att med några ord och meningar komplettera den scen som annars bara hörs. Och det gör också skriftställaren; viskar i läsarens öra. Med hjälp av ord visualiseras motiv som är fullkomligt levande och verkliga, både i författarens fantasi och strax också i läsarens tankevärld.

Vi är alla blinda, synskadade. Det är inte bara heliga skrifter som kräver en röst som kan förklara vad bilderna berättar och orden kamouflerar. Hela livet är fullt av tystnader och osynliga motiv som måste beskrivas och gestaltas. Ibland är det jag som syntolkar, men oftare står jag i tur att få scenerierna viskade i mitt öra. Just nu ser jag Andberget rakt framför mig badande i blek vårvintersol men under huden hör jag hotfulla röster, anar intriger och ränksmideri.

Det är då jag hör någon viska att scenbilden de facto håller på att ändras, att bakom glåpord, sammansvärjningar och mörka skyar snickras en annan scen, att det i kulisserna förbereds något som människan aldrig förr har sett eller hört eller upplevt. Och det förändrar allt. Fast jag intet kan se står det nya panoramat redan helt klart för mitt inre. Syntolkaren har talat.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39