”Kan man fira födelsedag med någon som har dött?”

sorg.

Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder och om hur man talar om för sina barn att deras mormor inte kommer finnas hos dem. Hon tror det är nödvändigt att tala med barn om döden – för henne var det en viktig bit i den egna sorgeprocessen. Samtidigt måste vi ge dem hopp.

27.6.2019 kl. 10:00

I höst blir det tre år sedan mamma dog, säger Pamela Granskog, som i oktober kommer ut med en bok om en familjs sorg.

Inte en nedförsbacke utan ett ras. Så beskriver hon de sista sex månaderna när mammans minnessjukdom snabbt försämrades. Samtidigt var de månaderna värdefulla för att familjen fick påbörja vägen genom sorgen.

– Det är en nåd att vi fick den tiden.

För henne, hennes pappa och syster var det en viktig del i sörjandet att tala och planera, att bestämma plats för begravningen och välja psalmer.

– Det finns en trygghet i att man vågar möta det faktum att det kommer att sluta med döden.

Hon är också tacksam över att hon kunde tala med sina barn och förbereda dem på vad som skulle hända.

– Hela den tid när vi grät och pratade och bearbetade och tog upp precis alla svåra frågor man kan tänka sig – det var en enorm styrka för oss.

När Lina, sex år, sa ”jag vill att världen ska vara vanlig”, tänker Pamela Granskog att hon satte fingret på vad sorgen handlar om.

– Den handlar om att världen aldrig mer blir densamma.

De talade öppet om döden. Som modersmålslärare i gymnasiet brukade hon, när de läste Bröderna Lejonhjärta, fråga gymnasisterna hur de skulle tala om döden med ett barn. ”Du ska säga som det är”, är svaret hon fått.

– Jag tror vi måste ge våra barn beredskapen att möta sorg. Det behöver inte vara skrämmande. Vi behöver bereda rum för de här diskussionerna. Samtidigt måste det ske med en känsla av hopp.

”Mommo står med ena foten i himlen”, var orden hon lånade av en väninna.

– Det blev också symbolen för att hon förändrades. Hon var ju inte längre densamma under sjukdomstiden, hon var inte den mommo som de kom ihåg.

Hon såg hur barnen bearbetade det. Hon skriver om en kväll när Valter, nio år, låg i sängen och grät, och sa: ”Vet du mamma, jag ser mommo framför mig i Lappland (där de alltid brukade fira sportlov) och jag ser mommo framför mig i grönsakslandet vid sommarstället. Och på riktigt så kommer jag aldrig mer att få se henne där.”

Hon kommer ihåg när Lina slog armarna om mormor på sjukhuset och mormor sa: ”Är du min flicka?” Och Lina svarade: ”Jo, mommo, jag är alltid din flicka. Fast vi skulle vara långt ifrån varandra. Och träffas vi inte mera här, så träffas vi i himlen.”

Sista gången barnen såg sin mormor var på höstlovet. Då hade morfar, på Valters begäran, tagit med sig Suffeli-godis till serviceboendet och smugglat ner dem i mormors rullstol – och hon gav Suffeli åt barnbarnen så som hon alltid brukade göra.

– Jag tror att de små konkreta handlingarna är oerhört viktiga.

Det går inte att trösta och säga att det blir bra, men det går att sörja tillsammans. Att skriva ner sin berättelse, att rita en teckning, att plocka bort myror från graven – små konkreta saker kan ge sorgen utlopp. Pamela Granskog minns hur dråpligt det såg ut när barnen utklädda till påskägg och katt stod med svansen i vädret och tryckte ner sina påskbrev i jorden vid mommos grav – och tänker att det just så naturligt det får vara.

Att gå igenom sorgeprocessen med barnen har inte hindrat henne från att själv sörja sin mamma – tvärtom har det varit till stor hjälp.

Ett sätt att bearbeta sorgen är att låta minnet leva kvar. På sportlovsresorna till Lappland var det tradition att baka en kaka och fira mormors födelsedag. Året efter frågade Lina: ”Mamma, kan man fira födelsedag med någon som har dött?” ”Naturligtvis”, svarade hon.

– Så vi bakar kaka varje gång mommo har födelsedag. Vi firar hennes födelsedag, för hos oss finns hon fortfarande. Vi ser henne inte, men hon finns inom oss, i våra minnen. Hon är stjärnan som vi brukar se mörka kvällar.

För att kunna tala med barn om döden behöver vi också konfrontera våra egna rädslor.

– Man är ju aldrig redo att säga hejdå till sin mamma.

Pamela Granskog skriver om sorgen i att mista en förälder, en sorg som på något sätt hör livet till.

– Jag vet inget om hur det är att mista sitt barn. Jag kan inte ens förstå vidden av det.

Med sin bakgrund som modersmålslärare och journalist är språket viktigt för henne. Ändå drog hon sig för att skriva.

– Jag tänkte att jag inte kan skriva om det, för att en sådan här sorg är något alla går igenom förr eller senare. Jag har ingenting att tillföra.

Tillslut kände hon att hon måste få sätta ner tankarna i text. Den första texten skrev hon kring allhelgona. Sedan dess har det blivit blogg­inlägg och radioandakter kring samma tema.

Hon tycker om bilden av att kyrkans altarring är en halvcirkel för att den andra halva består av dem som lämnat oss.

Ett halvt år efter att Pamela Granskogs mamma dött blev hennes morbrors fru – som stått dem nära under mammans sista tid – sjuk och dog. Följande morgon fick Pamela ett sms av sin kusin, som berättade att de den kvällen förstått att slutet var nära. Kusinen skrev: ”Jag sa till henne: Pamela vill att du hälsar till hennes mamma.”

– Fast jag vet att mamma finns omkring mig, kan inte mitt mänskliga förstånd ta in det. Men när jag vet att någon som lämnar oss bär den här hälsningen med sig – det är en svindlande tanke.

Sorg är människans reaktion på en förlust. Sorgen är unik för varje människa och något alla människor delar. Den mest greppbara förlusten är när en människa som stått oss nära plötsligt inte längre finns. Det här är en av tre berättelser om att möta sorg, att sörja och att tala om sorgen. De två andra kan du läsa här och här.

Emelie Wikblad



Samhälle. Alla ungdomar vågar inte ställa frågor och be om hjälp, ansikte mot ansikte. För dem kan stöd på nätet vara ett sätt att komma vidare. 7.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkomötet i Åbo slutförde i går sin långa diskussion om biskopsmötets utredning om partnerskapets följder för kyrkan. 6.5.2010 kl. 00:00

Världen. Den schweiziska indexleverantören Stoxx har lanserat det första kristna aktieindexet över europeiska bolag, uppger Kyrkans Tidning. 6.5.2010 kl. 00:00

Människa. – Jag tror en hörande aldrig riktigt kan förstå hur en döv upplever sin situation, säger Maria Lindberg, nyutnämd dövpräst i Borgå stift. 6.5.2010 kl. 00:00

Johan Sandberg. Tänk hur sårbart samhället är i dag. Kaos på flygfälten i Europa till en följd av askan från Eyjafjallajökull. Över 65 000 inställda flyg i Europa på en vecka. Här hemma har det varit mer eller mindre kaos på järnvägsstationerna hela vintern. Tåg som spårar ur, vagnar som skenar eller naturliga fenomen som snö och tjäle har förorsakat förseningar och inställda turer. 6.5.2010 kl. 00:00

Ledare. I princip är förmodligen de flesta överens om att människovärdet är ett värde i sig. Ett värde som därför inte behöver motiveras och inte heller relateras till exempel till arbetsinsats, social ställning, arvsanlag, släktträd, bankkonto, egendom eller annat liknande. 6.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Ett ombudsinitiativ som syftar till att utarbeta ett mångfaldsprogram som kan användas på kyrkans arbetsplatser väckte intresse då kyrkomötet behandlade stifts- och ombudsinitiativ på tisdag. 5.5.2010 kl. 00:00

Kultur. Fontana Media var med och firade Bokens och rosens dag i Helsingfors på tisdagen. 5.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Sideby får ingen kapellförsamling trots löftet om en sådan när de svenska församlingarna i Kristinestad gick samman 2006. Församlingsrådet i Lappfjärds-Kristinestads församling anser att en kapellförsamling blir för dyr. 5.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Församlingarna drabbas direkt av regeringens planer på att sänka samfundsskatten från 26 till 22 procent. Staten betalar sin andel av begravningsväsendet och folkbokföringen genom att överföra en viss procent av samfundsskatten till församlingarna. 5.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Karleby svenska församling har beslutit att efter en tids uppehåll åter börja prenumerera på Kyrkpressen åt sina medlemmar. Detta ger tidningen drygt 3 000 nya prenumeranter. Därmed stiger Kyrkpressens upplaga till 112 500 – den är upplagemässigt Svenskfinlands största tidning. 4.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Ett femtiotal föreningar, organisationer och andra sammanslutningar med kristna förtecken stod bakom den stora Första-maj-festen på Senatstorget i Helsingfors. 4.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Under de senaste veckorna har över 20 fall av sexuellt utnyttjandeavslöjats inom kyrkan, skriver Helsingin Sanomat (HS). Biskop emeritus Erik Vikström anklagas nu för att skyddat en förövare. 4.5.2010 kl. 00:00

Kyrka. Förslaget till en reform av den kyrkliga ekonomiförvaltningen och biskopsmötets betänkande om partnerskapslagens följder står i fokus under vårens kyrkomöte, som inleds i dag, måndag. 3.5.2010 kl. 00:00

Kultur. Den samreligiösa juryn för filmfestivalen Visions du Reel har belönat dokumentären Miesten vuoro (Männens tur). 2.5.2010 kl. 00:00

kaplansval. Med en rösts marginal valdes Ann-Mari Audas-Willman till ny kaplan i Närpes församling. Kyrkofullmäktige förrättade valet. 20.12.2018 kl. 23:09
Janette Lagerroos firar julafton i Hitis.

skärgård. När juldagsmorgon glimmar är åtminstone prästen vaken – också i skärgården. 20.12.2018 kl. 14:06

biskopens julhälsning. Vem kan vi lita på? Den frågan ställs vi allt oftare inför idag när vi försöker skilja på vad som är tillförlitliga nyheter och vad som är medveten förvrängning av fakta. 24.12.2018 kl. 09:00
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling.

samkönad vigsel. Johannes församling i Helsingfors öppnar sina kyrkor för vigsel av samkönade par. Beslutet fattades på fredagen av församlingsrådet. 14.12.2018 kl. 19:21
Ann-Mari Audas-Willman söker sig bort efter nästan åtta år i Solf.

Solf. Ann-Mari Audas-Willman, kyrkoherde i Solf, lämnar församlingen i början av nästa år. 14.12.2018 kl. 16:29