Liksom i sin förra bok, som handlade om städning, skriver Maria Antas underhållande, elegant och klokt om något vi alla kämpar med varje dag. Höstens ämne är hår. Hon börjar med ett avsnitt om sin egen, personliga hårkamp, sedan följer ett långt avsnitt om andras hår, om kampen mot det krulliga håret, om det långa hårets hegemoni, om platt hår och peruker och om hår som gömts under huvuddukar.
Det kapitel som känns allra mest levande och intressant handlar om Antas kamp med det egna håret. Det gör det givetvis för att läsaren känner igen sin egen kamp i hennes: den ändlösa raden av flaskor och spray som man tror att äntligen ska vara den mirakulösa lösningen på alla ens hårbekymmer.
Det svåra med ett bokprojekt om hår är att det, trots att det känns smalt, egentligen är helt enormt. Läsningen resulterar i en kaskad av egna associationer: ”Skriv om Twiggy! Jag vill ha något om grått hår, ett helt kapitel! Önskar att hon kunde säga varför Jane Austen nästan aldrig skriver om hår, bara om hy, ögon, tänder och figur …”
Antas tar inte heller ställning till om det är okej att lägga så mycket tid och energi på håret. Hon spekulerar, funderar: å ena sidan, å andra sidan. Hon ställer frågor till läsaren: Vad vet du om kvinnan med huvudduk, vad vet du om den mörkhyade kvinna som väljer att släta ut sitt hår, varför färgar du ditt eget?
Oviljan att ta ställning gör texten bitvis vag och försiktig, men jag förstår varför Antas valt den vägen. Hår är svårt, det kommer oss så nära, vår frisyr är ett sätt att uttrycka vår personlighet, men samtidigt kan den bli något som kväver oss, snärjer in oss i en ond cirkel av hopp, förtvivlan och dyra frisörbesök.
Vad är du redo att betala för ditt hår? Varför?
BOK: Hår. Fint, fult, fräckt och fusk
Författare: Maria Antas
Förlag: Förlaget M 2016