På finskt håll har många präster redan gått ut i offentligheten och deklarerat att de är redo att viga homosexuella och därmed frångå kyrkans lära. Det här ledde till reaktioner av bland annat ärkebiskop Kari Mäkinen och Borgå stifts biskop Björn Vikström. Båda två gick tidigare i april ut med uppmaningen att prästerna ska ha tålamod och inte gå händelserna i förväg.
– Min åsikt är att kyrkans praxis ska bygga på kyrkans egna beslut. Därför är min ståndpunkt att präster inte enbart på grund av riksdagens beslut ska börja viga par av samma kön, sa Vikström till Kyrkpressen för några veckor sedan.
Fortsätter välsigna
Liisa Tuovinen är pensionerad prost och började tidigt jobba för homosexuellas rättigheter i kyrkan och samhället. Hon var med då Gemenskapsrörelsen, en kristen rörelse som verkar för sexuella minoriteter, grundades år 2000.
Tuovinen har vid flera tillfällen i praktiken egentligen välsignat homosexuella par efter att de registrerat sitt partnerskap, trots att kyrkan saknar ett formulär för det och officiellt bara godkänner en så kallad förbönsstund för homosexuella par.
– På den punkten kan man säga att jag frångått kyrkans regler, säger Tuovinen.
Eftersom det inte finns något formulär har hon tillsammans med paret utformat ceremonin.
– Ofta har jag läst ur skapelseberättelsen om hur Gud efter att han skapat människan konstaterar att det inte är gott för henne att vara ensam. Jag har talat till paret om betydelsen av deras kärlek och förbund. Jag har frågat dem vilka deras förhoppningar är inför ett liv i gemenskap och vad de vill lova varandra, varpå de svarat. De har gett varandra nån form av gåva, en ring eller en blomma. Vi har bett och jag har välsignat dem och alla närvarande.
Allt det här är hon beredd att fortsätta med.
– Men jag tvekar ändå att som ämbetsman förrätta en vigsel, även om jag respekterar de präster som gör det.
– Jag vill att kyrkan först besluter vilka den viger – alla dem som staten Finland anser vara berättigade att ingå äktenskap eller bara dem som uppfyller kyrkans villkor.
Orsaken att hon tvivlar har inte med rädsla för eventuella följder att göra.
– Jag är pensionerad, så det här innebär ingen risk för mig, säger Tuovinen.
LÄS OCKSÅ:
Is i magen
Karl af Hällström, kyrkoherde i Lovisa svenska församling, har också han gjort sig känd som förespråkare för de homosexuellas rättigheter inom kyrkan. Han säger att han var lite besviken på biskoparnas uppmaning till tålamod.
– Det lämnade inte så mycket spelrum som jag tycker att det kunde ha gjort. Det här betyder att det fortfarande är förbönen för samkönade som gäller.
Han tar själv inte ställning till hur han kommer att göra om han ställs inför en situation där ett homosexuellt par ber honom om vigsel. Som kyrkoherde och kontraksprost tänker han inte göra några oövertänkta beslut.
– Jag tror att de flesta vill fundera både en och två gånger. Om man begår tjänstefel så kan det få ganska digra följder.
Biskoparna har inte sagt något om vilka följderna eventuellt kunde tänkas vara.
– De har säkert is i magen också på den fronten.
När af Hällström kom till Lovisa svenska församling för ett antal år sedan var det en del som uttryckte sin oro över att det nu skulle bli ”homovigslar i Lovisa kyrka”.
– Men jag måste säga att jag tycker att vi kunde ha flera heterovigslar i Lovisa kyrka. Vi har nämligen ganska få.
Han kan räkna de gånger han haft förbönsstund för homosexuella par på ena handens fingrar, vilket också tyder på att det inte kommer att vara någon stor rusning till altaret när den nya äktenskapslagen träder i kraft. Registrerade partnerskap övergår dessutom i äktenskap, om paret så önskar.
Hur tror du att de präster som nu gått ut med att de tänker viga homosexuella resonerar?
– Det som jag tror att ligger närmast är det pastorala ansvaret: att ta hand om kyrkans medlemmar och de människor man kommer i kontakt med. Jag har stor förståelse för det. Men samtidigt tror jag att det lönar sig att vänta på att vi fått gemensamma spelregler. Vi har ändå kyrkans förbön som ett verktyg och kan fortsättningsvis be för dem som viger sig borgerligt. I vissa fall kan det vara en kompromiss som går att leva med.
Liksom Liisa Tuovinen väntar Karl af Hällström på klara besked från kyrkan. Han är försiktigt hoppfull.
– För tio år sedan när jag började engagera mig i den här frågan trodde jag inte att äktenskapslagen i Finland skulle skrivas om så här snabbt. Vi går i rätt rikting, även om jag själv hade önskat lite snabbare steg. Det går att få förändringar till stånd också inom kyrkan, bara man inte stressar.
Han tror att det är viktigt att ta det lugnt och låta så många som möjligt vara med på noterna.
– Jag är inte ute efter att skapa splittring. Sedan betyder det förstås också att andra blir besvikna över att det tar för lång tid.
Liisa Tuovinen är inte lika tålmodig. Hon riktar skarp kritik mot kyrkan för dess långsamhet.
– Varför har kyrkan inte redan definierat sin attityd? Vi har fått en ny lag och i kyrkan vet vi inte vad vi ska göra. Kyrkan är för sent ute. Men visst är det en svår process som pågår.
Andra nöjda som det är
Medan många vill skynda på den här frågan finns det en stor grupp, både inom kyrkan och i samhället, som inte under några omständigheter anser att homosexuella ska få ingå äktenskap. Medborgarinitiativet för att förkasta den nya äktenskapslagen samlade över 100 000 namn förra året.
– På kort sikt kommer det vara så att kyrkan bara viger heterosexuella par. Och även om det i framtiden blir så att kyrkan godkänner samkönade äktenskap så kommer antagligen någon form av samvetsfrihet utformas, eftersom det finns många som kommer att vägra att viga, säger af Hällström.
Ett alternativ är också att kyrkan avstår från vigselrätten och i framtiden bara välsignar äktenskap som ingåtts civilt.
– Jag tror att den tanken seglar i motvind just nu, men det är ändå en reell möjlighet.
I januari utsåg biskopsmötet en arbetsgrupp som ska bereda en redogörelse för kyrkans äktenskapssyn. En första version förväntas vara klar efter sommaren, en slutgiltig allra senast i december.