"Döden är ett kolon"

Kyrka. Ärkebiskop Jukka Paarma skriver i sin påskhälsning att döden inte är en sorglig slutpunkt för människans liv. 5.4.2010 kl. 00:00

Påsken, den dubbla högtiden – korsets och uppståndelsens påsk – har alltid berett svårigheter för den som framför allt vill förstå.

Först stannar vi under stilla veckan och långfredagen upp inför lidandet och döden. Det är sådant som berör, känslan är bekant. Smärta och lidande har ju så många av oss mött i livet. 

När det sedan blir dags att fira att döden är besegrad har vi svårt att greppa det, eller fylls av tvivel inför uppståndelsens stora, ofattbara under. Det är och förblir en hemlighet, samtidigt som det kan komma oss nära.
 
De svåraste och djupaste frågorna öppnar sig de facto bättre för hjärtat än för tanken. Vi måste använda även andra språk än det verbala. För hur många av oss öppnar sig inte stilla veckans budskap genom den magnifika passionsmusiken? Eller påskens glädje genom den lovsång vi lärt känna från den ortodoxa påsknatten och som också fått sin plats i vår lutherska psalmbok. Gång efter gång upprepas lovsången om påskens hemlighet: ”Kristus är uppstånden från de döda. Med döden övervann han döden, och åt dem som äro i gravarna gav han liv.” I den sången instämmer församlingen i de kristnas bekännelse genom århundraden. Påskens tro är alltså inte bara den enskilda människans erfarenhet, utan innebär att man förenar sig med den segersång vi ärvt från de första kristna.
 
Även bilder kan leda oss närmare en förståelse. I katakomberna i Rom, som var de kristnas samlingsplatser, fanns en symbol som öppnar betydelsen av påskens båda fester: Lammet som bär segerfanan. Där ser vi Guds lamm, som tar bort världens synd. Där finns också segraren, han som vunnit över syndens och dödens makt. Bilden talar om hur de kristna klarade av förföljelsen. Påskens budskap, som de hade hört av ögonvittnen och dem som mött den uppståndne, vittnade om att människans värsta fiender, synden och döden, hade övervunnits och skulden hade försonats. Varför då vara rädd för mindre farliga förföljare!
 
Den moderna konsten är mera avskalad. Den talar ofta till människor i vår tid med enkla symboler. Konstnärerna Knuutti Lavonen och Osmo Rauhala, som målade S:t Olofs kyrka i Tyrvis, beskriver både Kristi lidandes väg och påsken i sin bildserie som blev klar i somras. Passionsbilderna är färgrika, fulla av känsla.
 
Påskens budskap måste målas i form av symboler. Bildserien avslutas inte med en punkt - utan med ett kolon. Det är ett tecken på en fortsättning, på hopp, trots att konstnären inte förmådde avbilda livet efter döden.
 
Döden är inte en sorglig slutpunkt för människans liv. Döden är ett kolon. Eller som man sagt sedan gammalt: en port till något nytt som vi inte vet något om. Den porten står på glänt. Frälsaren har öppnat den och det är tryggt att gå genom den porten.
 
Hoppet bygger inte på beräkningar eller förnuftsargument. Hoppet bygger på den övertygelse som kommer av tron, så som aposteln skriver: ”Tron ger oss visshet om det vi inte kan se. I tro förstår vi.” (Hebr. 11: 1, 3). Detta är påskens tro och påskens hopp.

 
Jukka Paarma


Jukka Paarma



Helsingfors. Teemu Laajasalo, kyrkoherde i Berghälls finska församling, efterträder biskop Irja Askola i november. 16.8.2017 kl. 15:35
– Gud har redan skapat oss, vi behöver inte skapa oss själva, säger Martin Modéus.

profilen. En av de saker dagens samhälle påstår är att vi har allting i vår egen hand.– Till en början kan det låta generöst, men i förlängningen gör det människan oerhört ensam, säger fembarnspappan, författaren och biskopen Martin Modéus 16.8.2017 kl. 16:16
Svein Inge Olsen

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40
Kjell Westö är tillbaka på bekanta marker i sin nya roman Den svavelgula himlen.

Bok. Kjell Westös nya bok Den svavelgula himlen är en berättelse om att minnas sitt liv och bära med sig en historia. 10.8.2017 kl. 07:25
Ärkebiskop Kari Mäkinen.

ärkebiskop. Finlands evangelisk-lutherska kyrka får en ny ärkebiskop nästa sommar. 9.8.2017 kl. 13:39
Under skolvälsignelser ber man för att allt ska gå bra för barnen inför skolstarten.

välsignelse. Att börja skolan är ett stort steg i varje barns liv. Också i år kan barnen i Helsingfors delta i en välsignelse inför skolstarten. 8.8.2017 kl. 11:40
Rigmor Holst undervisade om bön under Kyrkans Ungdoms familjeläger i Pieksämäki. – Jag tror att vi måste vara raka och öppna om våra svårigheter och be mycket för varandra.

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28
Andreas Häger är kritisk till hur termen ”bibelbältet” används.

språk. För fromt för ett kulturcampus och så konstigt att det kallats ”landet annorlunda”. Andreas Häger, docent i religionssociologi, skriver om den makt ett ord kan ha över ett landskap. I det här fallet Österbotten. 3.8.2017 kl. 07:16

Purmo församling. Finländarnas församlingsaktivitet har kartlagts för första halvan av 2017. 31.7.2017 kl. 14:01
En husförsäljning som slutade i katastrof gjorde att Catarina Nylund-Wentus plötsligt hade skulder upp över öronen.

profilen. När pengarna tar slut eller blir berg av skulder blir det tungt. Fråga bara Catarina Nylund-Wentus. 26.7.2017 kl. 16:01
I Hawaii jobbar Samuel Snellman bland annat med barn som deltar i efter-skolan-programmet Ulu Pono. Han uppskattar ansvaret och utmaningarna volontärjobbet ger.

frivilligarbete. En nekad studieplats ledde Samuel Snellman till andra sidan jorden och en ny relation med Gud. Nu jobbar han med utsatta människor i surfarnas paradis och drömmer om att berätta om Jesus på nya platser. 5.7.2017 kl. 13:53
De träffades i början av 90-talet. Sirkka-Liisa Kiveläs bakgrund som professor och forskare i geriatrik hjälper henne i vården av minnessjuka Mauri Akkanen.

MINNESSJUKDOM. På hösten 2011 märkte Sirkka-Liisa Kivelä att något inte stod rätt till med hennes man Mauri Akkanen. Han hade svårt att komma ihåg saker och han gick inte som han brukade. 4.7.2017 kl. 15:50

barn och unga. Barnkonsekvensanalysen skulle få kyrkan att lyssna på barnen, men hur väl fungerar den i praktiken? Församlingarna upplever det som viktigt men svårt att genomföra i vardagen. 22.6.2017 kl. 13:00
Hemma i Pyttis har Harriet Sillanpää två hundar och en liten hönsgård.

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

bistånd. 2016 fördubblade Kyrkans utlandshjälp antalet projekt med målet att öka tillgången till högklassig utbildning för barn och unga. 20.6.2017 kl. 11:04

Mia Anderssén-Löf.

Stiftsdekan. Domkapitlet valde vid sitt möte idag Mia Anderssén-Löf till ny stiftsdekan. 16.6.2022 kl. 17:29
Mats Lindgård har svårt att acceptera att en allt större bit av prästernas arbetstid går till byråkrati.

Kolumn. Vi kyrkoherdar behöver frigöra tid för präster och anställda att mera möta församlingsbor, skriver domprost Mats Lindgård i Borgå i sin kolumn. 9.6.2022 kl. 11:02
Anne Holm-Haavisto har flyttat tillbaka till hembyn Vexala och har nu sin arbetsplats i Munsala kyrkby.

BÖNESVAR. En liten röst viskade i örat att hon inte ska återvända till Stockholm. Men Anne Holm-Haavisto lyssnade inte på rösten. Hennes längtan tillbaka var så stark. 9.6.2022 kl. 11:19
Åsa A Westerlund och Stefan Vikström har mycket gemensamt – men inte allt. När Stefan började i internatskola var han elva. Åsa var bara sju.

MISSIONÄRSBARN. Som barn till Afrikamissionärer bodde både Åsa A Westerlund och Stefan Vikström på internat i flera år då de växte upp. "Man blir slängd i sjön, och så måste man simma." Det har varit ett livsprojekt för båda att bearbeta vad de varit med om, och försonas med det. 8.6.2022 kl. 16:24
Många av dagens ledare inom kyrkan har haft Anna-Lisa Nylund-Nyström som sin ungdomsledare i Borgå. Men minnesplatsen över hennes arbete bland barn och unga kom att bli i en småstad, Viljandi i Estland.

BORGÅ. Hon var en legendarisk ungdomsledare för många årgångar av unga i Borgå. Inför sin död hade hon gett en gåva till människor i Estland – för vilka hon var helt okänd. 9.6.2022 kl. 10:46