Recensioner

Hägring 38 av Kjell Westö

Sofia Torvalds
När jag tänker på Kjell Westös höstroman Hägring 38 tänker jag på färger: brunt, grått, människor i sepiatoner som står som om de poserade inför någonting som inger dem en vag känsla av oro.

Hägring 38 utspelar sig i ett Europa på väg att driva in i krig. Advokaten Claes Thune igenomlever en lång räcka strävsamma vardagar som lyses upp lite grann av hans nyanställda kontorist Matilda Wiik – en effektiv kvinna som bär på många hemligheter. Sorgen efter skilsmässan från hustrun Gabi släpar han efter sig som ett förlamat ben.
Thune är inte ensam, han har ju Onsdagsklubben: ett informellt diskussionsforum som samlar ett sällskap av gamla vänner till debatt och samvaro. Men politiken äter långsamt upp Onsdagsklubbens glädje och det blir tydligt att medlemmarna står på olika sidor i den konflikt som snart kommer att blossa upp på allvar.

Kontoristen Matilda Wiik släpar på förlamade kroppsdelar också hon. En gång var hon en ung flicka som hette Milja, men den flickan blev kvar i det röda fånglägret tillsammans med alla dem som svalt ihjäl. Sedan händer det hemska: kaptenen från lägret dyker upp på hennes jobb. Han är medlem i Thunes Onsdagsklubb, han är mycket äldre men hon känner genast igen honom.

Och det visar sig att Miljafröken inte alls blev kvar på lägret, hon finns kvar och hon har en plan.

Hägring 38 är en fundersam thriller. Westö berättar långsamt, kontrollerat och vackert om en vår, sommar och höst som leder fram till en obönhörlig eruption.

Eftersom den tveksamma advokaten Thune blir läsarens självklara identifikationsobjekt kan vi också identifiera oss med hans liberalt borgerliga känslor av skuld, skam och till och med skräck då han brottas inte bara med sin kontorists berättelse utan också med att den goda vännen, juden Joachim Jary, verkar förinta sig själv i samma takt som snaran dras åt kring judarna ute i Europa.

På så vis blir det här en berättelse inte bara om ett visst historiskt skeende och vissa personers handlingar under det skeendet, utan också om stora frågor som handlar om en människas värde och hur vi mer eller mindre omedvetet utgår från att vi kan indelas i olika grupper enligt hur viktiga vi är.

Kjell Westö frammanar en stämning som känns så konkret att jag ser den som en serie bilder: en kvinnas blus som klibbar fast sig vid hennes rygg en het oktoberdag, en Helsingforsgata i regn, lukten av malmedel och otvättat hår, den där känslan i magen då man oroar sig för något.

Och sedan, som sagt, en värld i sepiabrunt, med människor som poserar som om de visste att ingreppet kommer att bli plågsamt. Så kommer jag alltid att minnas det sista året innan kriget kom, trots att jag inte ens var född då.

Sofia Torvalds

Förlag: Schildts & Söderströms 2013


MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10