Korsbacka. Det är den nya inofficiella översättningen av Ristimäki, platsen där resterna av Finlands tillsvidare äldsta kyrka ligger.
– Korsbacka låter bra, säger entusiasten Katarina Lindström som följt med utgrävningarna vid Ravattula sedan det stod klart att det handlar om ett arkeologiskt fynd av stor kaliber.
Hon har under vintern översatt den finska broschyren om kyrkan till svenska. Också projektets webbsidor (ravattula.fi) har uppdaterats med information på svenska.
– Jag har alltid varit intresserad av gamla saker och gamla tider, men har aldrig tidigare engagerat mig i något arkeologiskt projekt. Men när jag fick höra om kyrkan i Ravattula blev jag helt enkelt fascinerad. Jag följde med utgrävningarna och höll mig uppdaterad om det som var på gång.
Hösten 2013 slog arkeologen Juha Ruohonen fast att det han och hans team grävt upp vid Ristimäki är resterna av en kyrkobyggnad som daterats till mitten av 1100-talet.
– Det här fyndet förändrar på många sätt hur vi ser på den här tidsperioden i Finland, säger Ruohonen.
Redan 2010 inleddes utgrävningarna. Ruohonen, som undervisar i arkeologi vid Åbo universitet, skulle välja en plats för fältarbete för blivande arkeologer. Han valde en liten skogsdunge i den lilla byn Ravattula på Aura ås sluttning, lägligt nog placerad fyra kilometer från universitet och två kilometer från studentbyn i Åbo.
– Platsens namn Ristimäki gav en liten anvisning om att det eventuellt kunde röra sig om någon form av kyrklig begravningsplats, säger Ruohonen.
Två veckor och 3 500 euro. Det var ramarna för den lilla forskargruppens arbete.
– Vi började från noll. Ingen hade tidigare gjort några som helst utgrävningar på platsen. Den enda ledtråden vi hade var att det fanns små fördjupningar i marken. Sådana kan uppstå när en kista med ben förmultnat, men kan lika gärna bildas när träd faller med roten.
Det visade sig finnas väldigt många av dessa fördjupningar, alla i riktningen öst–väst, enligt traditionell kristen begravningssed.
– Vi kunde snabbt konstatera att fördjupningarna var gravar. Men efter de två veckorna kunde vi ha avslutat projektet och slagit fast att vi hittat en gammal begravningsplats av något slag.
Följande år, 2011, fortsatte Ruohonen ändå gräva med sina elever. Den här sensommaren hade de tre veckor på sig.
– Men ingen av oss kunde ana att vi höll på att hitta en gårdskyrka. För de fanns inte i Finland, även om forskare ansett att det borde ha funnits gårdskyrkor här redan på 1100-talet.
Nu hittade de fler gravar, och en liten bit av en stenmur.
Efter ännu ett år, 2012, grävde de på måfå en liten grop – och råkade stöta på hörnet av en stengrund.
– Vi tänkte att det rörde sig om en lada. Vi hittade också en järnspik. Men det intresserade inte oss särskilt mycket.
När de 2013 ändå öppnade hela stengrunden visade det sig snabbt att den måste ha tillhört en katolsk gårdskyrka i trä, den typen av kyrka som fanns i bland annat Sverige och norra Tyskland vid ungefär samma tid.
– Det fanns två rum, ett större och ett mindre. Det slog mig genast: ingen annan byggnad har en sådan här stengrund utom just den här typen av gårdskyrkor.
Nästa dag hittade de silvermynt från 1100-talet. En rad andra fynd stödde teorin om att de hittat en kyrka, bland annat byggnadens riktning, det som såg ut som stengrunden till ett altare och det att ingen eldstad hittades.
Stolta över det förflutna
När nyheten om att Finlands tillsvidare äldsta kyrka hittats kablades ut var det många som vaknade. På Åland, där landets dittills äldsta kyrkor funnits, förekom skepsis. En del menar att de tidiga stenkyrkor som uppfördes på Åland i slutet av 1200-talet hade äldre föregångare.
– Men de har inga bevis i den här utsträckningen, säger Juha Ruohonen och sveper med handen över Korsbacka skogskulle.
Just nu är stengrunden intäckt med duk och ett lager jord. Den är utmärkt med käppar och band, på altarets plats finns ett enkelt träkors. När utgrävningarna fortsätter i augusti frilägger arkeologerna först varsamt de existerande fynden, sedan fortsätter jakten på fler.
– Jag hoppas att vi kan fortsätta undersöka åtminstone två år till. Jag hoppas på att kunna göra en ordentlig bok om kyrkan. Vi ska fälla träd på området och göra snyggare infoskyltar.
Kyrkan har redan nu haft många besökare. Folk kommer för mindre andaktsstunder, i februari vigdes ett par vid kyrkan.
Ruohonen är glad för det stora intresset.
– Människor är stolta över det förflutna, att kunna visa upp att vi här i sydvästra Finland har något som är så här gammalt.
Församlingarna Kaarina och Maaria har nästan kivats om vems område kyrkan står på.
– Jag har sagt till dem att det inte fanns några församlingar, så som vi i dag känner dem, när kyrkan användes. Därför är den bådas. Så fick vi slut på det bråket, skojar Ruohonen.
Inga våldsamma korståg
Nej, någon församling hörde inte de som använde gårdskyrkan till. Tiotals personer fick plats i kyrkan och högst antagligen var det de människor som bodde i det lilla samhället i Ravattula som besökte den.
– Vi har hittat spår efter omkring 300 gravar kring kyrkan. Bara femton av dem har hittills undersökts arkeologiskt.
Tidigare har forskare talat om privata kyrkor mitt i byn, utan omkringliggande gravplatser.
– Den här kyrkan förändrar bilden av den tidens kristenhet, en bild av ett jämlikt samhälle träder fram.
Fram till förra sommaren hade de inte hittat några barngravar.
– Men 15 minuter efter att jag gjorde en direktsänd radiointervju i vilken vi diskuterade just avsaknaden av dessa, gjorde teamet ett fynd på tre barngravar.
Den präst som höll gudstjänster i kyrkan bodde knappast i byn, utan kan ha besökt kyrkan ungefär en gång i månaden.
Området kring Aura å, med goda förbindelser till den tidens handelscentra på Gotland, blev kristet så småningom. Några våldsamma korståg tror inte Juha Ruohonen att har ägt rum.
– Via handelsförbindelserna västerut kom människorna i trakten i kontakt med kristendomen. De har knappast omvänts med svärd, säger Ruohonen och hänvisar till korstågsberättelserna som legender.
Han tror inte heller att ortodoxa kyrkan skulle ha varit först på plats i den här delen av landet.
– På den tiden var det naturligt att färdas över haven. De religiösa influenserna kom hit västerifrån, inte österifrån.
Det finns fynd som tyder på att kristendomen i Ravattula under en tid levde sida vid sida med folktron. Förra året hittades en krigargrav som ligger delvis under stenmuren, vilket betyder att krigaren begravats innan kyrkan byggdes.
– Krigaren hade med sig vapen i graven, vilket tyder på någon form av semikristenhet. De senare gravarna är helt tomma, i enlighet med kristen begravningskultur.
Under flervåningshus
Forskarna tror att kyrkan slutade användas ungefär kring 1230, efter vilket den förföll. Inget tyder på att den brunnit eller råkat ut för yttre angrepp.
– Förvaltningen utvecklades, och kronans makt i Finland blev starkare. Kyrkan ville ha sitt och kronan sitt. Av beskattningstekniska orsaker grundades socknar, större enheter än små gårdssamhällen.
De små samhällena slutade använda sina gårdskyrkor.
– Allt det här betyder att det borde finnas många flera gårdskyrkor i Finland. När vi marknadsför kyrkan i Ristimäki som den äldsta menar vi att den är den äldsta som hittats. Resten kan ligga under sandhögar eller flervåningshus, det kan vi bara spekulera om.