– En av mina vänner kom fram till att det bästa sättet att förbättra världen är att stanna där man är, skaffa sig en bra utbildning, få ett bra jobb och leva så anspråkslöst som möjligt och ge bort allt överflöd till en pålitlig biståndsorganisation, berättar Liisa Mendelin som studerar teologi i Åbo.
Det gav henne idén till "fattigdomsfastan", hon ska leva 40 dagar på hälften av den summa hon vanligtvis får i handen som studerande. Efter hyran blir det i hennes fall 135 euro.
Spara in, tagga ner
Lite mer än halvvägs in i fastan har de nya sparrutinerna redan, tvärtemot vad man kanske kunnat vänta sig, fört med sig en oväntad frihet.– Mycket onödigt funderande är bortskalat, ångestfyllda butiksbesök då man inte vet vad man vill ha. Jag behöver inte heller fundera på om jag skulle vara värd lite glass efter en hel dag på biblioteket. Det finns helt enkelt inte pengar till det.
Också gällande resor, fester och evenemang har hon tvingats spara in en del.
– Visst kan det vara tråkigt att säga nej men det är också lite skönt. Jag behöver återigen inte göra så många val eller motivera varför jag går dit men inte dit. Jag får bara vara.
Hon trodde att ekonomin skulle begränsa henne, men den har plötsligt raderat en massa måsten.
– Jag lever inte fattigt men enkelt. Välfärd i form av rikedom är ingen absolut väg till lycka. Rikedom kan tvärtom vara skadligt för människan, som till exempel när vi drabbas av olika välfärdssjukdomar. Det finns ingenting som säger att rika människor automatiskt skulle vara lyckligare.
Läs mera om Liisa Mendelins fasteprojekt i Kyrkpressen nr 12/2012.